Ryttare, se hit!

" Att kunna kommunicera och samarbeta med ett djur som väger 10 gånger så mycket som dig och som inte ens talar samma språk som du gör. "

Läs orden över ett par gånger.
WOW RYTTARE, nu ger vi oss själva en fet applåd och lyfter fram oss själva.

Och folk som säger att ridning inte är någon sport, ja, dom vet inte vad de pratar om! 



Hovvård

Något jag är PETNOGA med är att alltid kratsa hovarna ORDENTLIGT innan jag rider. Ja, visst låter det löjligt, det lärde man ju sig när man började rida? 
Men tro mig; det är lätt att glömma i farten eller missa det.
Ett citat jag gillar lyder såhär: 
" Inga hovar, ingen häst "
True words. Sköter man inte verkning som skoning eller helt enkelt kratsning av hovar så håller inte hästen i längden. Nu på hösten är det stora jordkokor inpackade i hovarna, stora paket liksom. Tänk er själva att gå på det, vad ojämnt det måste vara. Det kan i sin tur leda till att hästen blir öm.
Hovarna är så viktiga eftersom att dem belastas HELA tiden, oavsett om man rider, leder eller om hästen bara går i hagen. Att även smörja in hovarna då och då är bra, så blir dem extra starka och fina. Jag använder ett hovbalsam från Eskadron, men det går lika bra med vanlig matolja. Det är billigt och jättebra! 

Kratsa noga både innan och efter ridpassen!




Träning lönar sig!

För att nå framgång i den här extremt svåra sporten vi sysslar med, finns inga genvägar. Det enda som hjälper till saker och ting är att tränatränaträna och nötanötanöta det som är svårt. Men för att lyckas är det viktigt att man är träningsvillig och fokuserar på möjligheterna. Samt att man har ett bra tålamod, för det kräver verkligen en häst. Om jag får ta Välk som exempel, jag rider honom för tränare 2 ggr/vecka. Vi jobbar nu för fullt med att han ska få massa muskler och orka bära upp sig. Det finns ingenting annat jag kan göra än att försöka göra som mina tränare säger och jobba vidare därifrån, för tillslut kommer vi nå resultat. Och när man märker resultat blir allting mycket roligare, när jobbet man lägger ner lönar sig. 

Vi handskas med djur på mellan 300-600 kg, vi talar inte samma språk och hästarna är väldigt mycket starkare än oss själva. Men vi lyckas ändå få hästen att förstå vad vi vill, den hoppar höga hinder med oss, förstår svåra dressyrrörelser osv. Är inte bara det ganska fanatiskt för två individer som inte talar samma språk? 
Därför är det viktigt att man är tålmodig, hästarna har inte valt det här livet själva utan det är något vi har bestämt att vi ska ha dem till. 
I andra sporter kan man ju prata med sin lagkompis och den förstår precis vad man menar, men i det här fallet är min lagkompis ett djur som inte kan tala. Ändå når vi resultat och trivs med varandra. Det kallar jag fantastiskt!



Bett och nosgrimmor

När jag provar nya bett eller använder ett bett som jag inte använt på ett tag så rider jag ALLTID utan nosgrimma.
Varför?
Jo för jag vill se bettets verkliga effekt på hästen, helt naturligt liksom. 
När jag provat kanske jag drar slutsatsen att jag behöver en nosgrimma, men det vet man ju inte förrens man provat.

När jag hade problem med Alice och hennes bett så tog jag av nosgrimman. Hon försökte gapa i nosgrimma och jag provade alla möjliga sorter för att försöka hitta någon som fungerade, jag provade olika bett med hittade inget som funkade OK på henne. Då red jag henne på hackamore ett tag för att slippa allt bettrassel. Fick ett tips av en hästtandläkare att jag skulle prova ett 3-delat fullcheek. 
Där hittade jag bettet för henne! Fullcheek utan nosgrimma red jag henne på och då gick hon väldans bra!
Det var bra att jag tog bort nosgrimman, för om det blir problem med ett bett är det de första man ska göra. Tycker jag iallafall. Om hästen vill gapa i nosgrimma blir det inte bättre av att spänna den ännu hårdare. 







Rättelse

I förra inlägget ska det naturligtvis stå:
" ja, ta då av sporrarna "

och inte

" ja, ta då sporrarna "


Sporrar

Nu kommer ett åsiktsinlägg like malousan, håll i er!

Som ni säkert vet så använder jag inte sporrar. Främsta anledningen är att hästägaren ( som äger både A och C ) inte tillåter att hästarna rids med sporrar. Detta accepterar jag och alla andra som hyr häst i stallet fullt ut, för mig är det helt självklart att ägaren har regler. Undantagen kan dock vara om vi ska tävla dressyr och sporrar är obligatoriska. Dock är vi inte så flitiga besökare av dressyrtävlingar.

Men jag har personliga åsikter om sporrar också. Jag tycker att det är helt okej att rida med dem, så länge man kan hantera dom på ett bra sätt.
Sporren ska fungera som en förstärkning till skänkeln, den skall ge en tydligare signal till hästen. En del tror att man slipper använda benen så fort man får ett par sporrar på fötterna - hallå come on? En duktig ryttare ska kunna skänkla UTAN att använda sporren, dvs med låret och vaden. Då gäller det att man har en jädra massa ben på hästen. Sedan kan man utöver det lägga i sporren, när den behövs. Som en förstärkning.

Tyvärr använder många sporren till att bestraffa hästen i olika situationer och det är hemskt att se. Sånna människor skulle själva få känna på hur det känns att få en metallpigg i sidan!
Men alltså, ni förstår vad jag menar?
Har man tänkt att sitta och sparka på sin häst, ja ta då sporrarna.
Sedan vet jag att dom korta och rundade sporrar som är tillåtna att tävla ponny med är väldigt snälla - och tur är väl det med tanke på hur en del använder dem.

Det här är mina åsikter, men nu vill jag höra era! Släng in en kommentar och länka din blogg i kommentarsfältet - så länkar jag i ett eget inlägg!


Att döma efter ett papper med siffror..

Har ni tänkt på att ögat luras när vi läser någons tävlingsresultat på pappret?

Man ser att någon är i mål med 8 fel och tänker, "jaha gick det inte bättre än så". Egentligen är det helt fel. Ryttaren kanske har kommit runt med en kanonfeeling och två nedslag och är supernöjd över sig själv och hästen. Men rundan är redan bedömd av den som läser resultatet på pappret.

Som när jag gjorde min första lokala dressyrtävling tidigare i somras, jag kan säga att jag är helt galet nöjd över den starten, även om resultatet & procenten inte blev det bästa så var jag så jädra glad över mig och Carisma. Hade en sådan himla bra känsla hela tiden & vi hade debuterat dressyr utan några missar i programmet. Jag hade henne där jag vill ha henne och hon skötte sig kanonis.
Och visst är det det som räknas? Känslan och flytet i starten?
Att sedan folk kan komma och tycka att rundan inte var något vidare, ibland folk som inte ens har sett den utan endast tittat på resultatlistan. Sånt tycker jag är himla tråkigt.
För bokstavligen så dömer man ekipage efter ett papper med siffror.

Inte okej.


Åsikter om bett

Vad använder ni för bett på era hästar?

Jag varierar lite mellan olika bett, men jag varierar inte hela tiden, då det inte är bra att hålla på och byta bett allt för ofta. Något mina bett har gemensamt är att alla är snälla, skulle aldrig få för mig att använda skarpa bett på varken Carisma eller Alice. Jag vet att även ett skarpt bett kan vara snällt med rätt ryttare som rider och använder bettet på ett korrekt sätt.

Många väljer att betsla upp hästen av olika anledningar och ibland är det rätt, men det är inte alltid den rätta utvägen. Det kan helt enkelt vara så att man behöver jobba mer med lydnad i markarbetet & dressyren.
Det jag menar är att man inte ska ta till skarpa bett som en "genväg" från dressyrarbete och annat som får hästen lydig. Sedan om man har en lydig häst i markarbetet men den ändå blir stark på hinder, då kanske det är rätt att betsla upp.
Alltså, skarpa bett är okej om man använder dem rätt och om de behövs.

Det här är helt och hållet mina åsikter, nu vill jag ha era!


RSS 2.0