Nu släpper jag bomben.
Från och med idag så tackar jag Alice för vår tid tillsammans. Jag har lärt mig en hel del på att utbilda henne, samtidigt som hon har lärt sig massor. Jag är glad för det vi har gjort, men nu på sistone har jag börjat känna att hon vill ha en ny ryttare, någon som kan satsa på henne till 110 %. När jag rider henne så prioriteras hon efter Carisma.
Nu kommer Alice att få bli stjärnan hos en annan, där hon får vara viktigast, där hon får vara nummer ett. Innerst inne tycker jag att det är bra, för fina prinsessan är värd det❤ Även om det kommer kännas konstigt ett tag så är jag säker på att det blir bäst såhär.
Dessutom är hennes nya ryttare riktigt duktig och jag tycker att hon rider henne jättebra, vilket gör att det känns skönt att lämna över henne.
Jag kommer dock att tävla henne i allsvenskan nästa helg och det är det sista vi gör tillsammans.

Men jag har en ny häst att rida, så hästlös är jag inte. Vem det är får ni eventuellt veta imorgon.

Detta inlägget skulle ha kommit igårkväll, men av nån anledning så gjorde det inte det. Så här kommer det!

Alice har gått hoppträningen ikväll.
Efter att jag skrittat fram fick min tränare hoppa upp och rida lite, hon kan ju hjälpa oss mycket mer när hon själv suttit på hästen och förstått hur hon är att rida. Fick massa tips som jag tackar för, behöver verkligen få upp motivationen.
Övningen var mycket styrka och ordning&reda, sånt som Alice hatar haha. Hon var en riktig surtant idag efter att vi ställt lite högre krav än vanligt på henne, men hon hoppar ju allt i alla lägen som tur är. Själva hoppningen gick kalas, många fina och luftiga språng. Men dom jobbiga övningarna tyckte hon inte om, men men = något att jobba med!

Jag erkänner att jag inte alls har någon motivation till att rida Alice just nu.
Helt ärligt så vet jag inte varför, det har gått skitbra på tävlingarna och träningarna för oss i sommar, kommit hem med både placeringar och vinster.
Men det är något annat som gör att jag känner att det är inte är roligt att rida henne för tillfället. Det känns tungt att gå och hämta henne i hagen. På något sätt känns det som att jag inte kommer någonstans med henne, men egentligen så vet jag att jag har utvecklat henne en hel del, samt att hon har byggt på sig en massa muskler som hon inte hade innan. Från att ha varit en ponny som bara sprang och och smet åt sidan på hinder, till att hoppa klockrena LC-rundor med placeringar. Så en bit på vägen har vi faktiskt kommit.
Samtidigt är jag så himla tacksam att jag har chansen att rida och tävla en ponny till, för jag tycker ju att det är så himla kul att hålla igång. Det är inte alla som har den möjligheten och jag vill verkligen ta vara på den.
Alice är en helt underbar tjej med massa härlig energi, en ponny som med rätt ryttare kan komma hur långt som helst.
Idag red jag ut på henne till en stor hage, satte på lite musik och bara red. Lät henne springa i full fart, klappade henne på halsen 1 miljon gånger. Hennes öron var spetsade framåt hela tiden.
Så nu gör vi allt för att få motivationen tillbaka, jag tänker inte sluta rida henne, inte en chans. Jag är så tacksam att jag har henne, och jag vill rida henne sålänge jag får. Tills den dagen hon blir uthyrd.

Igår fick lilla prinsessan komma ut i skogen, red absolut inte hårt och helt kravlöst. Lät henne bara springa av sig i alla gångarter en stund, myspys i skogen helt enkelt!
Idag blir det dressyr i paddocken, förmodligen barbacka.

Red markarbete på ridbanan idag. Då Alice har en hoppsadel som inte är rolig att rida dressyr i så red jag helt enkelt barbacka. Det fungerar på henne, då hon inte är speciellt skumpig och så får jag en mycket bättre kontakt med henne.
Jobbade henne mycket i serpentiner för att få loss henne i sidorna, och hon blev faktiskt väldigt mjuk och böjbar. Mot slutet så kom hon ner i en form där hon verkligen jobbade ordentligt, kunde släppa lite på innertygeln och ändå så bar hon upp sig själv riktigt bra.
Lilla prinsessan kan, när man verkligen kräver det och hon vill - haha!

Häromdagen fick jag rida Alvidas ponny Rabat lite grann. Rabat är helsyster till Alice, häftigt va?
Det är kul att rida Alice och så Rabat någon gång ibland. På gården står även deras helbror, Rojaal Rapid som till vardags kallad för Rapid.
Alice är sex i år, Rapid fem år och Rabat är fyra år.


Har inga bilder på Rapid, så ni får helt enkelt två bilder när jag hoppar Alice och Rabat!