Ja, precis som rubriken lyder. Den stämmer in på många, mig bland annat. Vill man verkligen satsa så krävs det att man lägger ner en jädra massa tid på det, så tror jag det är oavsett vilken sport man sysslar med.

 

Jag har sedan jag var typ 5 år spelat innebandy och kommit ganska långt, dvs jag har spelat en del stora cuper i Sverige och blivit bronsmedaljör i SM tillsammans med laget. Jag spelade även i distriktslaget, alltså Smålandslaget tidigare i år, då vi var uppe i Umeå och spelade SM. Därifrån fick vi med oss en bronsmedalj.

Men häromveckan tog jag ett riktigt svårt beslut som jag har gått och funderat på länge, och jag ska tala om att det satt hårt inne. Min innebandykarriär är förbi. Jag hinner helt enkelt inte med att ha en häst på heltid, träna innebandy kanske 4 ggr i veckan plus matcher och turneringar och sedan även göra bra ifrån mig i skolan. Det fungerar inte och jag har insett det nu, fast jag egentligen inte vill.

Jag vill satsa till 100 % på Carisma, folk tycker jag är galen, men det måste ändå vara jag som bestämmer vad jag vill göra. Min familj är innebandy-människor ut i tåspetsarna, då jag har en äldre bror som lever för innebandy och siktar högt. Självklart vill dem att jag ska spela innebandy egentligen, men dem vet vad jag vill och det accepterar dom.

Det är ridningen jag brinner för, that's it. Oavsett hur dåligt det går eller vilken formsvacka man är i med hästen så är det ett djur det handlar om och det ska skötas och tas om hand om, every day. Det är ett stort ansvar, men det är så värt det.

Att kunna utvecklas och ha kul tillsammans med någon som inte talar samma språk som dig & någon som väger upp till 10 gånger mer än dig. Det kallar jag häftigt.

 

Ridningen är inte längre min hobby. Det är min livsstil!