Vänsterhandens problem
Dressyrträningen med Välk gick sisådär. I början kändes det bra och jag hade en bra takt i honom.

Men så är det det där med min vänsterhand. Den lever sitt eget liv typ. Jag fattar inte hur, men jag spänner mig i handen och armen samt trycker och lägger ner handen på varsin sida av manen. Spöet gör ju inte saken lättare att hålla i, men har provat utan att hålla i det och jättestor skillnad är det inte.
Visst har handen blivit bättre om vi tänker oss hur det var för ett halvår sedan, men det är mycket kvar som ska sitta. Och det är liksom inget som går att träna på, hade det gått så kan jag lova er att jag hade lagt 120 % fokus varje ridpass på det. Det handlar om att hitta känslan, när man har känslan så kommer jag bli avspänd och hålla handen rätt.
Det är också tackvare denna jädra vänsterhand som har gjort att Carisma är svagare i vänstervarvet på grund av att JAG helt enkelt är svag i den sidan. Jag är starkare i högersidan och när jag har suttit och ridit henne ett år så är det ju naturligt att hon också blir stark i höger och svag i vänster.
Idag på träningen blev det istället att jag satt och spände handen och handleden för att hålla den på plats, vilket resulterade i att jag får sår i händerna, Välk har sånna här vävribbtyglar som i min värld är hemska att hålla i. Det svider och gör ont men jag ska fasen lösa det här.
Välk gick ändå hyfsat tillslut, men man får ingenting gratis av honom inte. Får minst sagt kämpa för att få honom dit han ska vara och det är baskemig inte lätt.
Det är absolut inte någon av hästarna det är fel på, verkligen inte.
Problemet ligger hos MIG och det är jag väl medveten om. Men det är lättare sagt än gjort att jobba bort det.

Kommentarer
Trackback